Vart ska jag börja?
Jag vet knappt vilken dag det är, jag håller endast reda på om jag är ledig eller när jag börjar jobba näst kommande dag.
Förra veckan har jag inte så mycket minne av, vet att jag blev inringd ett par dagar och att Jessica kom på fredag kväll och vi gick till Harrys för lite dans och mer där till.
Lördagen var det vara att duscha, städa och börja om igen. Denna gången var det fördrink hos mig innan vi på MQ skulle ha personalfest på Mortens med god mat och dans. Väl där blev vi bjudna på drinkar och champagne av några främmande män, kul haha!
Det var hursom en väldigt väldigt rolig kväll med ett par oväntade avslut.
Söndagen var jag död, fram tills 20:30 då jag skulle köra min bror och farbror från tåget i Ua till munkedal.

Tidigt på måndagen ringde en kollega som var sjuk och undrade ifall jag kunde hoppa in för henne och där började min vecka, med jobb varje dag! Från att ha en hel vecka ledigt till att jobba i stort sätt 24/7.
I fredags gjorde jag min första dag på Eurosko och attans va nervös jag var innan, men efter en kvart kunde jag hantera kassan utan problem och kunderna ställde frågor högt och lågt, kunde till min förvåning svara på en hel del frågor.
Tror att min erfarenhet som säljare var till stor hjälp i försök att sälja in skon till kunden och merförsäljningen flöt på av bara farten. Det var riktigt kul att äntligen ha börjat och ser redan fram emot att jobba på onsdag, bara jag får sova ut på måndag och tisdag för nu är jag helt slut.

Jag vet inte om tårarna fälldes ikväll var av utmattning, glädje eller längtan eller allt på samma gång?
Nu har det dragit igång, nu är allt löst och jag kommer klara det, känslan av lättnad är överväldigad, samtidigt som vemod kryper inom mig.
En kväll för mig själv och bebisen var vad jag behövde, la mig med min drog och 3 sidor senare rann tårarna, av vilken anledning nu då? Inte en jäkla aning men skönt var det, känner tyvärr är det fortfarande någonting som tycker under ytan, men enkelt ska det inte vara så jag kan inte sätta ett finger på vad det är.

Att kolla ut genom fönsterna i vår årstid nu är frukansvärt deprimerande och bättre blir det ju inte av att få härliga mms av min far som gottar sig i Thailands skugga på 33 grader.
Försöker påminna mig om att jag snart ska fira min 20-års dag lite förväg , redan näst nästa vecka åker jag och min andra halva och fisk till LONDON!
Det blir min födelsedags present till mig själv då jag de kommande två månaderna ska jobba dubbelt och kommer ha ännu mindre fritid än vad jag har nu.
Man ska väl se det positiva i det negativa?

Saknar min familj något makalöst och det har verkligen visat sig denna veckan, hade jag inte haft min kärlek så hade jag nog trasat sönder inifrån.
Kollade genom min gamla bilddagbok och fann massa bilder på Metal som kattunge, tack gode gud! Mitt ex har tyvärr raderat alla bilder så jag har endast ett fåtal kvar! Men en sån underbar pisse jag har ♥



Jag behöver en redig tjejkväll och det ska jag få imorgon och i veckan ska jag busa med min kusiner och sedan hälsa på min kommande kusin som sparkar och härjar vilt i magen på min morbrors fru :)
Vi hoppas på att nästa vecka är lugnare för att jobba 7 dagar i rad är inte att rekommendera.
Nu ska musiken få sänka min puls som skenat galet i kväll, upp och ner, upp och ner. Ibland undrar jag om min kropp verkligen fungerar som den ska, varför den ibland överreagerar häftigt på en fjuttig sak men knappt lägger märket till en stor händelse? Tror inte jag kommer få något svar på det ikväll iaf, så natti på er och ursäkta för min dåliga uppdatering och för detta lååånga inlägg som det nu blev.

/LNK