Thinking about a better day, when you had it in your bones.

Rösten försvann igår och nu väntar jag bara på att hosta upp stämbanden och snyta ut min hjärna. Med andra ord så är det betydligt värre idag än igår.
Var väldigt pigg när jag vaknade igår så jag bestämmde mig för att åka och jobba, 3,5h klarade kroppen av innan den sa ifrån.
Jag hann hem och äta innan Tette ringde, dom var på väg hem från BB och ville svänga in hos mig så jag iaf skulle få kika på lillan genom bilrutan :)
Tette tog ett kort inneifrån och skickade till mig, lillan öppnade tom ögonen för mig, åh jag ville bara öppna dörren och stjäla henne för en stund! ♥  Det ska jag, men det får bli nästa vecka när jag är frisk, lääängtar!


Jag ska (när jag orkar) kila bort till Ica och köpa lite glass för min onda hals. Nu hade ju en pojkvän suttit rätt fint, en som kunde tagit hand om stackars mig, inte tofflat för mig bara varit snäll och underlättat livet just nu.
Ska inte klaga egentligen, har ju min älskling Metal som ligger hos mig hela tiden nu när jag är sjuk, man ska vara tacksam för det man har! ♥

/LNK


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0